Gott nytt 2017

Mycket kan förändras över ett år, ja egentligen över ett ögonblick. Se bara på vår enmanshund som plötsligt blev en liten flock under 2016. Däremellan har vi upplevt smärta och ohälsa, tårar i ögonen, motgångar stora som små men även otrolig glädje både i stora livs förändringar och i små vardagliga glimtar. Precis såsom livet antagligen ser ut som för de flesta. Det viktiga är att uppskatta och att kunna vara tacksam för vad man faktiskt har och lika viktigt att vara tacksam för vad man INTE har. Jag hoppas och önskar alla ett gott och hälsosamt 2017!

 

Glada hundar gör min dag ;-)

Må bra fotos

Välkommen lilla Chia frö!

Ibland går vägen genom livet på vägar man inte visste om. Vårt nya Chia frö är en sådan väg. Att hon nu finns hos oss är både helt otroligt underbart och en hel del överraskning. Flocken blir bara större och större och med Chia fröet tror jag att jag kommer ha fullt upp av underbart samarbete, bus och träning som både matte och hund har glädje av. Vår kära Chia pudding 😉

Lekande lätt enligt Aino

Vackra färg sammansättningar

I framtidens trädgård vill jag pröva färger som är lite mer djärva och ovanliga. Jag har tur att perenner och buskar år 2016 finns i många ovanliga variationer i jämförelse med tex för 20 år sedan.
Det är bara testa o känna om det blev så bra som man trott. Eller som jag oftast gör- bara planterar och ibland lyckas växterna se snygga ut tillsammans, häva fram något av den andre.

Tex lila syrenen ”Tinkerbell” beställd från hortogreen som bara blir 1,5 m liten buske tillsammans med Ölands token ”limelight” som blir ca 60 cm.
En skön lite nyare variant av mormors växter tycker jag.

Längst fram underbara kanadensiska Rosen Morden Sunrise blommande i orange och mjukt gult, med rosa ton. Den blir ca 70 cm hög och klipps ner varje vår till ca 10 cm från marken så blir den som buskigast och blommar bra. Funkar otroligt bra i zon 5 bara man ger den lite gödsel på våren.

Den blå klockan heter ”Sarastro”.
Bakom dem står vanliga torpar liljan i orange som finns på många gamla gårdar. De sprider sig lätt o kräver inte mkt för att trivas.

Klockan Sarastro i närbild.

Här en bild på samma liljor tillsammans med spirea busken
” Amber Jubile” i orangea. Den blir ungefär lika stor som sin ena förälder som är den välkända spirean ”Diabolo” med mörkt röda blad o finns i många nyare trädgårdar som samplanteringsväxt. Höjden kan bli upp mot två meter och minst lika bred om man inte håller efter den. Den fungerar lika bra till att skära ner varje vår till ca 30 cm ovanför marken så skjuter den årets färska skott och bildar en tät, rund liten buske på ca upp till en meter.

En annan färgglad spirea i samma serie är ” Center Glow” som syns i bakgrunden på denna bild. Den skimrar mer åt röd koppar hållet.
Framför den står kärleks örten ”Blue Pearl” som härdigt överlever våra vintrar. För övrigt ligger min trädgård i zon 5 så alla växter jag har är mkt tåliga på alla sätt o vis.

Här en vit karpater klocka som överlevde vintern, hälften av plantorna dog. Kanske pga för sen plantering i höstas. Bakanför i mild gul ton står japansk vallmo med sitt skira väsen.

Havs dopp

Hettan kom i veckan och Aino fick Följa till havet och svalka sig. Hon överraskade med att apportera pinnar i vattnet och simma nästan som en retriever 😉 Bonnie var inte med , så återigen inser man nyttan av att spendera tid med dem en och en och upptäckta sidor som kanske inte alltid kommer fram när de är tillsammans. 

Vatten skotrarna var dock konstiga och fick utskällning som avleddes med några korv bitar att leta i sanden.

Grattis på tre och sex månaders dagen!

Aino har i helgen fyllt sex månader!  OH ja slyngel åldern har smugit sig fram. Mer o mer självständig och vill springa på egna vägar under promenaden, jagar joggare utan att skämmas. Det är det största problemet – att hon inte alls tar åt sig av om jag ropar efter henne när hon väl bestämt sig. Och leksaker och godis är faktiskt inte så intressant när de kommer till kritan. Bonnie har alltid gillat samarbete och har gått locka med spring lekar, en leksak att jaga eller gott godis men Aino hon klarar sig Sååå bra utan. Hon är för mig därför en hård nöt att knäcka i det avseendet.

Annars är hon så go o glad och trygg. Världens bästa gårds hund är hon med skarpt sinne för potentiella faror, skäller ovanligt elakt för att vara så söt. Hon hör och ser ”faror” oftast långt före Bonnie. Så hennes sinnen är väl utvecklade. Det bästa med hennes larmande är att det är just bara ett larm , om det är en människa som kommer närmare så blir hon bara glad åt att just de kommer på besök. Så någon äkta vakt hund är hon inte, men dock en bra larmare.
Problem vid skogs promenaderna kan ibland bli om vi faktiskt möter en stackare i skogen så blir de först utskällda (antagligen av förvåning och osäkerhet) och när de går förbi så lägger sig Aino på rygg för att hon så gärna vill bli kliad på magen av denna främmande människa. Så där får vi träna så hon blir tryggare vid överraskningar i skogen.

Tyvärr är nog även hennes jakt sinne väl utvecklat och gillar jaga alla sädersärlor och hus svalor på gården, en dag låg hon med en fågel unge hon antagligen hade plockat själv. Om hon blir rått jägare skulle jag bara bli glad men fåglarna som äter mygg och insekter får hon gärna lämna levande.

Men Aino lämnar aldrig gården. Hittills iallafall. .. vi får se nu när hon blir mer självständig. Annars ligger hon baki dörren på bron eller tar skydd bakom skuggan om solen ligger på. För smart är hon på många sätt och vis. Slug som en räv har jag nu förstått innebörden av 😉

Sally fyllde hela tre månader i helgen. Hon har snart växt om Aino redan. Men än är de Aino som kör över Sally om hon känner för det…

Valp brottning

Sally växer men Aino tror jag inte kommer bli så mkt större. Behändig storlek på finsk lapphund tycker jag 😉 förväntas bli ca 42 cm och väga 16 kg. Det räcker. Men snart har hon väl växt klart så jag slipper lyfta henne in och ur bilen. För nog kan hon hoppa alltid, det visar hon varje gång mat skålen kommer fram…. då är det alla fyra tassar i luften!

Aino har fått gå några korta spår lagt av mig med hennes matskål i slutet. Hon har fixat spåren bra, mitt i kärnan. Dock tror jag ej att hon blir någon bruks hund då hon gör som hon själv vill. Mina belöningar med godis eller kamp eller jaga mig lekar är inte nog intressanta att jobba för. Så antingen hittar jag belöningen som funkar på henne eller så kör vi helt enkelt viltspår för det har hon naturligt i sig. Hon hittar gamla ben och råddjurs klövar hon bär runt på nästan vid alla promenader. Rally lydnad kan kanske åxå passa damen.
Aino har sina små egenheter som gör henne svår att styra. Hon blir blockad och lyssnar inte alls ibland. Bonnie har alltid varit lätt att styra enbart med rösten. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Tex har hon sprungit efter en joggare i fem minuter tills han sprang förbi igen.
Nu har jag alltid sele och spår lina så att det finns en liten möjlighet att få stop på päls bollen!!!
Hon är ju dock åxå bara unghund än med sina knappa 6 månader, så jag får ha tålamod.

En hel hund helg

På fredag kl10 hade  vi avslutningen på Allmän lydnaden med inriktning mot tricks i Bureå på ett äldreboende.  Där visade alla ekipage upp vad vi lärt oss för trick under kursen. Det var en kul kurs att gå och passar unghundar då vi alltid började med allmänn lydnaden så hundarna lugnade ner sig lite tillsammans innan vi tränade på valfria tricks.

På lördag åkte jag o Bonnie till Piteå BK på officiell utställning för alla bruks raser. Det var Bonnies första officiella utställning då jag medvetet skippat utställning då hon redan som valp hade sina stånd öron och domarna tycker inte att en riktig collie ska ha det….
Men domaren Margaretha Carlsson gillade Bonnie och hon fick en fin kritik, hon blev BIR (bäst i rasen) veteran (hund över 8 år är veteran) med ett EXCELLENT som är det bästa du kan få. Men pga stånd öronen ville hon ej ge ett CK.
Så vi hamnade sedan att tävla mot fem andra raser som vunnit Bir i sin ras. Av fem hundar blev Bonnie placerad som BIS VETERAN 3. Bonnie fick en foder säck, hund tempmätare och vattenflaska som pris. Så det var mkt kul att både påbörja o avsluta utställning karriären på ett sådant vis 😉

Men orsaken till att vi anmält oss till utställningen från början var att vi ville göra en exteriör beskrivning,  och den gjordes efter utställningen. Exteriör beskrivningen gick bra o Bonnie blev godkänd så nu kan vi söka collie klubbens trippel diplom som delas ut till collies som tävlat i flera grenar med godkänt resultat och även gjort MH och exteriör beskrivningen. Jätte nöjd över dagen.

Söndagen var det Ainos utställning debut på inofficiell  i Piteå.
Hon skramlade och vann sin valp klass med fyra hundar och blev sedan BIM (bäst i motsatt kön) valp med HP (heders pris)
Hem kom vi med foder säck igen och några rosetter.
Intensiv och kul helg!